Genom tre olika perspektiv flätar Micael Grenholm ihop en väv av spänning och dramatik. Vi får följa en resa från Afghanistan till Sverige och tillbaka igen, allt i en kamp på liv och död.
Romanen är inspirerad av flera verkliga livsöden.
Hossein
Gravplatsen var det som tog allra mest plats i Qurchi. Den var tre gånger så stor som marknaden – tio gånger så stor som moskén – men innehöll nästan aldrig några människor.
Förutom de döda förstås. De hade all tid i världen.
De levande i Fayrab, i den mån de kan kallas levande, hade ingen tid för sorg. Bara arbete och skräck.
Det var mörkt. Klockan var över sex och majestätiska regnmoln hade samlat sig över dalen utan att uppfylla sitt löfte om nederbörd. Hossein knäböjde vid en liten grav i skuggan av ett gammalt cederträd. En grav med fel namn.
Helena
Oskar var den som bröt tystnaden.
”Är han asylsökande?”
”Det ska du skita i”, fräste Helena.
”Nej, det ska jag inte. Och utifrån hur du svarar så utgår jag från att han är det. Jag hoppas du förstår att – ”
Hon reste på sig så att stolen nästan föll omkull.
”Nej, du går ingenstans”, sa han. ”Sätt dig!”
”Vilket århundrade är det vi lever i egentligen?! Ska du styra vem jag är tillsammans med plötsligt?”
Oskar
Samira tog försiktigt fram de två bilderna. Den ena visade Helenas rum, med möbler omkullkastade, gardiner sönderrivna och blodfläckar på golvet. Den andra visade utpressningsbrevet. Samira kisade med ögonen och försökte urskilja texten.
”Jag tycker fortfarande att ni borde gå till media om det här.”
Oskar suckade. ”Jag hör att du inte är minister.”
”Jag menar allvar.”
”Polisen vet allt de behöver veta, både i Sverige och här. Tro mig, det blir bara värre om media blåser upp det hela.”
”Och det undviker vi genom att du personligen åker till Afghanistan och letar efter henne?”
”Jag hör att du inte heller har barn.”
Inbunden, 388 sidor